Gutefår som lantras och genbank

Vi bedriver en levande genbank vilket innebär att vi inte blandar in några andra raser i gutarna. Detta för att behålla alla unika gener som gutarna har. Ingen förädling av rasen görs utan deras ursprungliga egenskaper bevaras. Dessa är bla att de är klimatiskt härdiga, har goda föräldraegenskaper, motståndskraft mot sjukdomar och gott lynne. Det goda lynnet är kanske mest framavlat under den tid då människor och djur delade bostad. Då var det viktigt att husdjuren var snälla och trevliga och gick att bo tillsammans med.

Innan 1850 var de flesta djur i Sverige av lantras. Vid denna tid skedde dock en enorm industriell och agrar utveckling i Sverige och man bytte ut de lågproducerade lantraserna till mera högproducerande förädlade europeiska raser. Man behövde inte längre de inhemska raser som klarat att överleva både svält och dåligt stallklimat utan behovet var att producera så mycket som möjligt till en växande befolkning.

Man kanske kan fråga sig varför vi ska bevara en gammal ras som inte klarar att producera så mycket. Svaret är dock att det är jätteviktigt! De bidrar nämligen till den biologiska mångfalden. Om klimatet skulle förändras eller förutsättningarna för den höga produktionen skulle ändras kan dessa härdiga raser åter behövas. Från våra gamla lantraser kan vi då ta hjälp att återskapa nya raser. Någon har gjort jämförelsen med färg. Lantraserna är grundfärgen. Många vill kanske ha en lite roligare färg än så och blandar grundfärgerna. När man är färdig med sin nya färg slänger man dock inte de gamla grundfärgerna man blandat med utan sparar dessa till nästa gång man ska göra färg.

Lantraserna är också viktiga för kulturarv och naturvård. De berättar om de hårda villkor våra förfäder levde under. Djuren klarade att överleva och samtidigt producera under väldigt torftiga förhållanden. De är också väldigt bra som naturvårdare och har lätt för att hitta mat och klara sig på magra beten.