Bakgrund till naturunderstödd terapi

Trädgårdsterapi är egentligen en läketerapi som är lika gammal som läkekonstens historia och redan på 400-talet före Kristus menade läkekonstens fader, Hippokrates (460-377 f. Kr) att kost, natur och levnadsvanor hade stor betydelse för hur vi kunde hålla oss friska.

Det är egentligen bara det sista århundradet, med den moderna medicinens intåg, som trädgårdsterapin fallit i glömska.

Nutida forskning visar att naturen kan ha en läkande effekt på många personer som lider av sjukdomar där kroppen på något sätt är stressad.

Flera teorier har framförts till varför naturen verkar läkande och återhämtande för människan.

Miljöpsykologen Roger Ulrich menar att många av våra reaktioner och handlingsmönster är så kallat urtida. Vi vet medfött när vi kan koppla av och ta det lugnt. Det gör vi, enligt Ulrich, i landskap med god utsikt, skogs-dungar och vatten i. Där har vi varit trygga i miljoner år, under den tid vi varit människa och utvecklats till en. Där kan vi koppla av och känna oss lugna och trygga.

Psykologerna Rachel och Stephen Kaplan har en annan teori och menar att alla våra sinnesintryck når hjärnan antingen genom riktad uppmärksamhet eller spontan uppmärksamhet.

Den riktade uppmärksamheten sköter planering, tar beslut och kommer ihåg saker. Denna typ av uppmärksamhet kräver mycket energi och överbelastas den under lång tid kan det leda till mental utmattning och utbrändhet.

Den spontana uppmärksamheten tar ingen energi, den kan t.ex. komma i form av en fågel som sitter och kvittrar i ett träd eller en doftande blomma.

Enligt Kaplans är vi människor skapta för att leva i en naturlig miljö där den spontana uppmärksamheten överväger och den riktade endast är tillfällig.